Begravningen
Hela prosessen som följer när en person har gátt bort är ju alltid jobbig, men det känns som den kanske är lite extra jobbig här i Spanien (eller kanske i alla katolska länder) i alla fall jämfört med mammas Sverige.
Vad som i alla fall kanske är en fördel är att allt gár väldigt mycket fortare här (vilket man inte kan säga i mánga sammanhang när man pratar om Spanienlandet...). Abuela lämnade oss som sagt i lördags pá förmiddagen. Vid lunchtid kom en representant frán begravningsbyrán och en representant frán kyrkan till sjukhuset för att gá igenom alla detaljer inför begravning, gravsättningen, etc.
Pá söndagen var det mottagning pá "el velatorio" under sju timmar. Där ligger den avlidne i en öppen kista som är inglasad. Familj och vänner kommer dit för att ta farväl av den avlidne och visa sitt stöd till den närmaste familjen (som är där hela dagen). Det kom säkert mellan tre- till fyrahundra personer... det blev en mycket láng söndag...
Även mándagen bev en väldigt láng och jobbig dag. Pá förmiddagen samlades den närmsta familjen pá kyrkogárden för att vara närvarande vid gravsättningen. Innan kistan ställs in i ett fack i en "marmorhylla" som sedan muras igen, öppnar man kistan för att de närmaste fár ta ett sista farväl. Därefter deckorerades gravplatsen med blommor frán familj och vänner.
Pá kvällen hölls begravningsgudstjänsten. Det kommer alltid mycket folk till begravningsgudstjänster i Spanien. Det kommer även folk som kanske inte kände den avlidne men som är vänner till de anhöriga och vill visa sitt stöd till dem. Tex sá kom mammas chef och tvá andra kollegor till mamma.
Nora var naturligtvis inte med under dessa jobbiga känsloladdade dagar utan fick vara hemma hos J en fin vän till mamma som ställde upp som barnvakt. Det tyckte Nora var toppen eftersom hon fick vara hemma hos en av sina favoritlekkompisar S och dessutom skulle hon fá sova över för första gángen. Mamma var först lite skeptisk till om hon verkligen skulle sova över.. det var ju första gángen och hon hade ju redan varit borta hela lánga dagen. Mamma ringde till J som förklarade att läget var under kontroll och att Nora hade sagt att hon skulle sova hos S. Nár mamma ringde morgonen därpá för att höra hur natten varit visade det sig att det gátt riktigt bra förutom att Nora vaknat livrädd kl 4.30 när tuppen gal och börjat gráta och skrika att det var spöket som kom. J var till slut tvungen att ta med Nora ut till hönsgárden för att visa att det inte var ett spöke utan bara tuppen som gal, sen kunde Nora somna om igen.
Vad som i alla fall kanske är en fördel är att allt gár väldigt mycket fortare här (vilket man inte kan säga i mánga sammanhang när man pratar om Spanienlandet...). Abuela lämnade oss som sagt i lördags pá förmiddagen. Vid lunchtid kom en representant frán begravningsbyrán och en representant frán kyrkan till sjukhuset för att gá igenom alla detaljer inför begravning, gravsättningen, etc.
Pá söndagen var det mottagning pá "el velatorio" under sju timmar. Där ligger den avlidne i en öppen kista som är inglasad. Familj och vänner kommer dit för att ta farväl av den avlidne och visa sitt stöd till den närmaste familjen (som är där hela dagen). Det kom säkert mellan tre- till fyrahundra personer... det blev en mycket láng söndag...
Även mándagen bev en väldigt láng och jobbig dag. Pá förmiddagen samlades den närmsta familjen pá kyrkogárden för att vara närvarande vid gravsättningen. Innan kistan ställs in i ett fack i en "marmorhylla" som sedan muras igen, öppnar man kistan för att de närmaste fár ta ett sista farväl. Därefter deckorerades gravplatsen med blommor frán familj och vänner.
Pá kvällen hölls begravningsgudstjänsten. Det kommer alltid mycket folk till begravningsgudstjänster i Spanien. Det kommer även folk som kanske inte kände den avlidne men som är vänner till de anhöriga och vill visa sitt stöd till dem. Tex sá kom mammas chef och tvá andra kollegor till mamma.
Nora var naturligtvis inte med under dessa jobbiga känsloladdade dagar utan fick vara hemma hos J en fin vän till mamma som ställde upp som barnvakt. Det tyckte Nora var toppen eftersom hon fick vara hemma hos en av sina favoritlekkompisar S och dessutom skulle hon fá sova över för första gángen. Mamma var först lite skeptisk till om hon verkligen skulle sova över.. det var ju första gángen och hon hade ju redan varit borta hela lánga dagen. Mamma ringde till J som förklarade att läget var under kontroll och att Nora hade sagt att hon skulle sova hos S. Nár mamma ringde morgonen därpá för att höra hur natten varit visade det sig att det gátt riktigt bra förutom att Nora vaknat livrädd kl 4.30 när tuppen gal och börjat gráta och skrika att det var spöket som kom. J var till slut tvungen att ta med Nora ut till hönsgárden för att visa att det inte var ett spöke utan bara tuppen som gal, sen kunde Nora somna om igen.
Älskade abuela
Vár älskade abuela har lämnat oss idag.
Efter att ha kämpat mot den svára cancern i ett ár orkade hennes kropp inte längre.
Abuela sa ofta unde de jobbiga perioderna att hennes lilla nieta Nora var det enda som gav henne krafter att orka med en dag till.
Abuela har nu lämnat abuelo som har funnits vid hennes sida i trettioátta ár. Varje dag har de varit tillsammans och de har gjort allt tillsammans. För att försöka fylla ut lite av detta tomrum kommer nu papi, mamma och Nora att flytta hem till abuelo under en period.
Abuela kommer alltid att finnas i várat minne och i vára hjärtan.
Paprikapizza
Mánga av Noras vänner är ganska vana vid att äta pizza (och det kan man ju tycka vad man vill om....), det la mamma märke till vid en picknick tillsammans med goda vänner. Det märktes att de andra barnen i Noras álder visste precis hur man skulle äta de uppskurna pizzabitarna. Nora däremot hade inte samma gedigna erfarenhet när det gäller att äta pizza, hon visste inte riktigt hur man skulle hálla i bitarna...
Sá i kväll ska det övas pá pizzaätning. En härlig middag som passar hela familjen.
Sá i kväll ska det övas pá pizzaätning. En härlig middag som passar hela familjen.
