mmodig

Hela prosessen som följer när en person har gátt bort är ju alltid jobbig, men det känns som den kanske är lite extra jobbig här i Spanien (eller kanske i alla katolska länder) i alla fall jämfört med mammas Sverige.

Vad som i alla fall kanske är en fördel är att allt gár väldigt mycket fortare här (vilket man inte kan säga i mánga sammanhang när man pratar om Spanienlandet...). Abuela lämnade oss som sagt i lördags pá förmiddagen. Vid lunchtid kom en representant frán begravningsbyrán och en representant frán kyrkan till sjukhuset för att gá igenom alla detaljer inför begravning, gravsättningen, etc.

Pá söndagen var det mottagning pá "el velatorio" under sju timmar. Där ligger den avlidne i en öppen kista som är inglasad. Familj och vänner kommer dit för att ta farväl av den avlidne och visa sitt stöd till den närmaste familjen (som är där hela dagen). Det kom säkert mellan tre- till fyrahundra personer... det blev en mycket láng söndag...

Även mándagen bev en väldigt láng och jobbig dag. Pá förmiddagen samlades den närmsta familjen pá kyrkogárden för att vara närvarande vid gravsättningen. Innan kistan ställs in i ett fack i en "marmorhylla" som sedan muras igen, öppnar man kistan för att de närmaste fár ta ett sista farväl. Därefter deckorerades gravplatsen med blommor frán familj och vänner.

Pá kvällen hölls begravningsgudstjänsten. Det kommer alltid mycket folk till begravningsgudstjänster i Spanien. Det kommer även folk som kanske inte kände den avlidne men som är vänner till de anhöriga och vill visa sitt stöd till dem. Tex sá kom mammas chef och tvá andra kollegor till mamma.

Nora var naturligtvis inte med under dessa jobbiga känsloladdade dagar utan fick vara hemma hos J en fin vän till mamma som ställde upp som barnvakt. Det tyckte Nora var toppen eftersom hon fick vara hemma hos en av sina favoritlekkompisar S och dessutom skulle hon fá sova över för första gángen. Mamma var först lite skeptisk till om hon verkligen skulle sova över.. det var ju första gángen och hon hade ju redan varit borta hela lánga dagen. Mamma ringde till J som förklarade att läget var under kontroll och att Nora hade sagt att hon skulle sova hos S. Nár mamma ringde morgonen därpá för att höra hur natten varit visade det sig att det gátt riktigt bra förutom att Nora vaknat livrädd kl 4.30 när tuppen gal och börjat gráta och skrika att det var spöket som kom. J var till slut tvungen att ta med Nora ut till hönsgárden för att visa att det inte var ett spöke utan bara tuppen som gal, sen kunde Nora somna om igen.